en kollektiv bilddagbok

Att göra en slags bilddagbok och publicera den på internet är knappast originellt. Det har gjorts tusen gånger förr, kommer göras tusen gånger till och så vidare. Och det här är inte ens tänkt att bli ett mastigt 365-dagarsprojekt.

Däremot är detta ett projekt jag aldrig har försökt mig på. Och som med så mycket annat här i livet brukar den här typen av utmaningar bli betydligt lättare att genomföra om man är några personer som delar på bördan. Det här är tänkt att bli en möjlighet för fler än mig att få ändan ur och göra en bilddagbok. Bla, bla, bla.

Inga fåniga regler om att enbart använda ett objektiv. Inga fåniga dogma-löften. Bara en fantastisk anledning att få ändan ur. Använd mobilkameran, använd systemkameran. Men ta bilder.

Hur det är tänkt att gå till

En gång om dagen tankar man upp en bild till vart man nu vill. Bilden behöver inte vara tagen under dagen för uppladdning, men det är coolast och får en förhoppningsvis att arbeta lite mer. Man länkar in bilden här på bloggen (exempelvis genom att ”blogga” bilden genom flickr, om man vill det) och skriver en mening eller två om bilden om man är på det humöret.

Bilden ska reflektera ens dag på något sätt, och framförallt ens upplevelse av dagen. Det är här det blir svårt. Tänk på bilden man ska ta som ett inlägg i en handskriven dagbok, men där bilden ska säga 1000 ord och inte bara föreställa höstlöv i vattenpölar som man fotograferat enligt gammal vana. Har man haft en otroligt grå dag, kan man försöka ta en grå bild eller gestalta gråheten som man vill. Har man varit ute och vandrat i en höstlövsfärgad skog en hel dag kan man ta en bild på ett löv. Och så vidare.

Varför?

Det är tänkt att bilden ska representera de där väl omtalade 1000 orden. Bilden kanske inte kommer leva upp till alla ens tekniska, perfektionistiska standarder, och det är också lite utav poängen. Det här är en övning i att ta en annan typ av bilder än vad man normalt gör.

Från början hade jag (Oscar) tänkt fotografera dagligen under en månads tid, sammanfoga de bilder jag tyckte om och sätta ihop till en liten, personlig fotobok. Efter att ha funderat lite på saken kom jag fram till att det är lättare att göra såhär elektroniskt, samt att det är nog fler än mig som behöver utmaningen. Typ så.